Den 24 november 2007, då var jag sen lyckligaste människan på denna jord. Jag hade funnit en människa som betydde så otroligt mycket för mig, jag var kär på riktigt.
Idag ett år senare så är det inte på samma sätt, jag har varit från personen i tre veckor. Tre veckor utan kärlek.

Ett år går väldigt fort, hoppades bara inte på att det skulle sluta så här..

http://www02.quizyourfriends.com/take-quiz.php?id=0811170903343772

skriv ditt riktiga namn! =D

i torsdags kväll kom viktor hit och vi var uppe och pratade ända till klockan närmade sig två, så jag orkade inte fara på datan på fredagen. Matte blev det och sen körde pk runt mig, wirre, matilda, emma och jacki i en bil runt runt innan festen startade hos mig, hembakad pizza. Jag var jävligt otaggad till att dricka hela kvällen, så det blev aldrig lika bra som jag tänkt mig. Blev på dåligt humör sen när en viss person, som jag trodde ville vara min vän, var helt onå bar och inte ringde sen som det var sagt.

Jag kan inte få ur mig orden som jag egentligen känner, jag är rädd för att sitta kvar här djup och hårt. för jag tar mig inte låss.. jag behöver prata med honom för att få en instikt över vad som gick fel, öga mot öga, men han verkar inte vilja ens vara i min närhet. Jag sover dåliga nätter, jag äter dåligt och jag tänker så fruktansvärt mycket så jag står inte ut. Livet är inte det de ska vara utan livet är bara en jobbig väg där man ska gräva sig igenom allt som är jobbigt, enligt mig är livet inget liv.. jag vill inte ha det så här, det är orden jag får ur mig. men jag menar så mycket mer än så...

ja, idag blev första dagen på skolan rätt tung och en del tårar kom. Jobbig dag må jag säga, men så är det väl antar jag. Man får vara ledsen när man kommer hem istället, så gör jag.
Ikväll kom Matilda och hämtade mig och vi cyklade iväg till Camilla där en hel del tjejer var, glasskväll. jag åt dessvärre ingen glass eftersom att min kropp inte är speciellt sugen på sånt. Men jag åt allt två mandariner och vatten. Spelade twister såg tv och pratade tjejsnack, sånt som alltid kommer upp när man pratar ett tjej gäng, vad nu det kan vara... (?) vet vet..

ahja nu har jag kommit mig hem i alla fall, men jag är inte speciellt trött så frågan är vad jag nu ska göra ?

Ja, det kanske är jobbigt att läsa om allt mitt deppande. Men jag har bloggen för att få skriva av mig det känns skönt som om jag skulle vilja skrika ut allt jag känner.

Igår morse så packade jag in mig i pappas bil och vi körde till norsjö för att få mina praktikspapper påskrivna, sen åkte jag förbi hos johan och hämtade lite grejer. Det var jobbigt att se honom, det var det med det gick ändå bra. När jag smällde igen dörren så höll tårarna på att komma, av att gå ner för bron där jag inte kommer att vara igen, men jag höll dom inom mig dom fick inte komma ut. Sen blev det en bilresa till umeå där jag har varit med mina syskon.
När jag kom in hos carro och kassim gick jag och la mig för mig själv, det var jobbigt att se allt där för där fick jag verkligen mycket minnen. Vi brukar ha varit där ibland, lite då och då, och jag minns att förra gången vi var där blev jag glad inombords för att han sa så kärleksfulla saker eller smått roliga men fina grejer. Så när Kassim kom och kramade mig och sa, JAG älskar dig malin. Då bröt jag ihop och tårarna bara skrek ut ur ögonen, dom säger att jag ska komma dit typ varje helg nu. Men det är också jobbigt, allt är jobbigt nu och jag vill bara gå under..

Idag åkte vi till stan igen och pappa lagade mat, för han har upptäckt att jag inte äter speciellt bra men jag vill bara spy åt maten.

Kan inte allt bara bli som förut, jag har lärt mig av mina misstag..

ikväll har jag ringt johan för första gånger, herregud så nervös jag var och hur jobbigt det var att höra hans röst. Men jag höll tårarna inne till efter samtalet, som tur är tror jag att han inte läser min blogg så han slipper nog se det här.

Jag skiter i skolan nu i några dagar, far till umeå imorgon så då ska jag åka förbi norjsö och få mina praktikpapper påskrivna. Sen blir det att åka förbi johan och hämta några grejer som är mina, antingen skulle han vara hemma eller så skulle han lämna dom utanför. På ett sätt hoppas jag att han är hemma bara för att säga hej och så, se att jag kanske inte är som luft för honom som det ibland känns. Men jag vet att det kommer bli jobbigt och när jag sätter mig i bilen så kommer det att forsa tårar, men det klarar jag väl av..
Min sorg släpper sig inte, så är det bara. Imorgon åker jag till Umeå som sagt och ska umgås med mina två superduper systrar, helt underbara!
Fan nu kommer tårar igen! Gråter varje gång pappa ringer, när maggi har ring och allt.. det blir bara så jobbigt
Jag kan inte fatta att jag bara rasar i vikt, eller egentligen så är ju det ända jag äter under dagen en liten potion middag. Kanske tar mig en mandarin ibland för det är det ända som jag inte tycker är äckligt just nu, sen så gick jag upp nåt så jävulst under våra månader tillsammans, så det kan vara bra faktiskt.. bara det inte går lika långt som förra gången.

jag får ångest av att inte veta vad jag ska göra, vad jag ska ta mig till..
jag vill inte falla tillbaka till där jag var förut även om jag känner ett begär, ett pepp till att göra det. för då känns allt lite mindre ont, psykiskt i alla fall