Ja, det kanske är jobbigt att läsa om allt mitt deppande. Men jag har bloggen för att få skriva av mig det känns skönt som om jag skulle vilja skrika ut allt jag känner.

Igår morse så packade jag in mig i pappas bil och vi körde till norsjö för att få mina praktikspapper påskrivna, sen åkte jag förbi hos johan och hämtade lite grejer. Det var jobbigt att se honom, det var det med det gick ändå bra. När jag smällde igen dörren så höll tårarna på att komma, av att gå ner för bron där jag inte kommer att vara igen, men jag höll dom inom mig dom fick inte komma ut. Sen blev det en bilresa till umeå där jag har varit med mina syskon.
När jag kom in hos carro och kassim gick jag och la mig för mig själv, det var jobbigt att se allt där för där fick jag verkligen mycket minnen. Vi brukar ha varit där ibland, lite då och då, och jag minns att förra gången vi var där blev jag glad inombords för att han sa så kärleksfulla saker eller smått roliga men fina grejer. Så när Kassim kom och kramade mig och sa, JAG älskar dig malin. Då bröt jag ihop och tårarna bara skrek ut ur ögonen, dom säger att jag ska komma dit typ varje helg nu. Men det är också jobbigt, allt är jobbigt nu och jag vill bara gå under..

Idag åkte vi till stan igen och pappa lagade mat, för han har upptäckt att jag inte äter speciellt bra men jag vill bara spy åt maten.

Kan inte allt bara bli som förut, jag har lärt mig av mina misstag..