Sitter i soffan efter att ha sett endel teve. Först såg jag mammas pojkar, tycker det är lite töntigt, men jag är väl fast i det ändå. Sen såg jag i alla fall inlåst - sista programet och som jag gråtit! Egentligen för ingenting men jag tycker som att det är lite sorgligt.

Det finns så himla många som sitter i deras situationer och jag känner så många som jag inte kan räkna på två händer, det är hemskt. Finns så mycket jag skulle vilja göra för dom människorna för jag vet att dom felsta kan vara underbara individer och det har dom flesta visat för mig.

Jag har inte alls samma kontakt med dom människorna som jag hade förut och jag har försökt med vissa, jag har berättat vad jag tyckt och försökt få dom att inse att det finns ett bättre liv att leva. Jag har berättat att jag finns där för dom om dom behöver mig och att dom borde börja uppskatta det dom har mer. Jag kan inte göra så mycket, vill dom leva sitt lev som dom valt att göra så får dom ju det, jag uppskattar det verkligen inte men det är deras val. I min framtid kommer jag absolut kunna vara vän med människor som hamnat snett men jag tror inte att jag någon gång mer kommer att släppa in en kille i mitt liv om han berättar att han gör fel saker, det mår man bara dåligt av.

Ska inte öppna mig så mycket mer nu men jag hoppas att folk börjar ta vara på livet för det har så mycket att ge, hoppa inte in i fel saker och om du inte kan hantera grupptryck och liknande för då ska du för all del inte börja umgås med fel personer. Jag kan hantera såna saker tror jag, eller jag vet, för jag har så starka åsikter och jag böjer mig inte för såna personer. Jag kan berätta rakt upp och ner vad jag tycker och tänker, stå upp för min vilja och försöka få andra att tro på sig själv. Jag vet att jag kan, för jag har gjort det förut. Jag har umgåtts med "fel personer" och dom var helt fantastiska människor. Hoppas att folk börjar tänka på vad dom ger sig in i....