....

har just suttit och pratat av mig med ulrika, himla skönt.. men min mamma är inte så glad och inte jag heller, måste ta tag i allt nu innan det slutar i ingenstans. Jag har en liten chans på mig att göra det jag vill, annars så slutar allt och ingenting får vara kvar. måste strunta i allt och gå min egna väg. kommer inte att bli lätt,... men jag måste.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0