Nu så har äntligen min dator kommit till mina händer, någon sak på skolan gick sönder så det blev lite sen med dom.

Skolan i alla fall, det är en skit lite plutte skola där dom flesta är konstiga? Men min klass är riktigt bra och jag tror att jag har haft någon sorts pratstund med allihopa. Klassen är som sagt riktigt bra, hoppas bara att jag kommer att komma någon riktgit nära. Jag har inte förväntat mig att det kommer att bli lätt, det är det inte heller.

Nu till en början känns allt jätte tungt, när jag till och med nästan börjar gråta när jag ska lägga på telefonen efter att jag pratat med min egen mamma. Jag var inte hemma i helgen, så Johan komme hit istället. Men det slutade för tredje gången i rad i tårar, jag tycker att allt detta är så sjukt jobbigt alltså. Vad jag än gör så slutar det med att jag gråter, det låter barnsligt men så är det. Jag är inte nog stark för att klara av allt.
Men det är väl bara att bita ihop antar jag, skulle jag flytta hem igen skulle det ändå inte göra någon skillnad när nästan alla vännerna har flyttat till olika platser...

Nej Malin! Det kommer att årdna sig, det vet du (?)