Nu är det Söndag än en gång, den tråkigaste dagen på hela veckan. Men det är ju faktiskt lov nu plus att Johan kommer hem idag, saknat honom =)

 
ÄLSKLING! =)


Igår blev det att se Melodifestivalen med Pappa och Ulrika, första gången jag såg det för i år faktiskt, men precis som alla andra år så sög det riktigt hårt. Vet inte om jag tycker att någon låt var så bra och jag har även sett att Amy Diamond har kommit till globen och det förstår jag mig inte på, skulle vi skicka henne till det stora grejset (var det nu är) ? Aja, skit samma jag har inte så stor åsikt i vad som händer där, jag bryr mig inte!

---

Det är något som tär på mig just nu, det känns som om jag saknar nåt, även om jag vet att jag har allt som jag behöver.
Skolan känns åt helvete just nu, skönt att det äntligen är lov. Ska jag vara ärlig så kommer mina förvånadsvärt bra betyg att ryka. Jag känner inget behov att plugga, jag ligger faktiskt inte efter i något annat än språkvalet tror jag.
Men nu är det så att de lektionerna som jag förr hade som typ "favoriter", eller det jag kände att jag var rätt bra på om jag bara ville, har blivit hemska. Den läraren tyckte typ om mig förr men nu så vet jag inte vad som hänt?
När jag frågar om något så tittar han på mig, tittar snabbt bort igen och börjar prata med någon annan. Jag blir gaaalen! Sen så säger han saker till mig och typ påstår massa saker om mig och mitt liv, tack så mycket mr !
Allt det katastrofala just nu gör att jag blir stressad, men när jag blir det så kan jag lika gärna bara ligga och tänka på allt jag måste göra och sen skita i det.
Jag kommer absolut inte att ta mig in på mitt val, kommer att bli samhälls. Samhälls betyder Malå första året och Malå betyder min underbara lärare, jippiiiii!  Skär av mig halsen eller nåt!
                                                                                                                                                               
Jag vet inte hur jag ska göra för att förbättra mig, jag vet att jag måste,
på många
olika fronter. Det som pågår nu
kommer inte att funka i längden, då kommer jag att förlora för många.
Det känns samtidigt som om en stor mängd inte är glad för min skull, jag har hittat det jag sökt efter, men det gör ingen lycka till andra. Allt känns skit! Jag brukar alltid vara glad för mina vänners skull, jag brukar le och jag brukar finnas till så gott jag kan när dom känner att dom behöver. Eller jag finns till om dom behöver, bara att prata!
Vissa känner jag förstås en glädje av, faktiskt störst av en av dom jag brukar vara med minst.
Men allt löser sig brukar man säga. Jag hoppas bara att dom som tycker nåt kan säga det till mig rakt ut och inte gå och snacka bakom min rygg, då kan inget lösa sig.

Puss å hej!