Oj, det var visst ett tag sen jag bloggade men orken ligger inte där. Bilderna och sagan om turkiet kommer när en lite plutt har fått sig tid att skicka dom till mig.

I alla fall så känner jag en otrolig nervositet över vad som komma skall.. I helgen har jag och Johan packat upp min lägenhet i Skellefteå, som faktiskt är jätte fin och jag är verkligen nöjd över den. Men hur kommer nu mitt nya liv se ut(?), det tänker jag på dagligen. Ska börja på en helt ny skola, få helt nya klasskamrater och helt nya lärare. Jag ska flytta till en ny stad, som jag villar bort mig i. Jag ska till en helt ny värld!
Jag har kännt att jag hellre ville gå i Umeå, där jag har en syn på hur det funkar plus att jag där har mina två stöttande systrar i hälarna. Men nu blir det inte så!
På ett sätt känns det jätte skönt att få börja på ett helt nytt liv, ett liv där inte en människa har en tanke på hur jag är och måste lära känna mig för att kunna skapa riktiga uppfattningar på vem jag egentligen är. Jag känner en press på vilken intryck jag måste skapa och vilka vänner jag kommer att få.
Stephanie träffade jag ju i Norsjö, riktigt trevlig tjej faktiskt, så jag får väl hoppa på hennes rygg och se om hon kan bära mig genom det (?)
Nej, det kan jag inte göra! Jag måste stå på egna ben och ha vänner runt om kring mig, jag måste lära mig att det är okej att göra fel och jag faktiskt är mänsklig. Ingen är bra på allt, inte heller jag!
Jag har gjort mitt val och fått det jag vill, hoppas bara att jag nu tar mitt kliv och att jag landar rätt för att sen kunna få ett sånt bra liv som jag faktiskt har drömt om. Jag hoppas att dom jobbiga åren som ligger bakom min rygg nu är borta, även om jag kommer sakna det jag har haft. Jag har underbara vänner precis vid min sida, vissa kommer att stanna kvar medans andra kommer att försvinna med vinden.. och dom kommer jag att sakna . . .