Jag skulle mer än allt vilja bli kär och ha ett förhållande med någon som jag tycker om och som tycker om mig tillbaka. Samtidigt finns det ingenting som jag är mer rädd för, att bli beroende av en annan människa, bli sårad och ledsen. Jag är jätte rädd för att förhållandet inte ska bli lika bra som jag har tänkt mig, inte bli älskad lika mycket som jag älskar, jag är rädd för att starta ett helt nytt förhållande, att anförtro mig till någon och jag är otroligt rädd för att förlora.  

Därför håller jag mig undan och vad som helst duger inte för mig längre, ifall någon otroligt nog får mig att gilla och visar dåliga sidor springer jag därifrån. Allt det här har naturligtvis en förklaring, men det tänker jag inte gå in på. Det är mitt förflutna som jag helst inte ser tillbaka på men som ändå alltid kommer att följa med mig, något som jag ser som både en fördel och en nackdel…..