Vill ni veta en sak? - idag är det ett år sen jag blev singel

Jag brottas med tanken att det faktiskt redan har gått ett helt år sen jag lämnades ensam kvar. Miss förstå mig inte nu, jag saknar inte det jag hade, för jag mår faktiskt mycket bättre idag än vad jag gjorde då. Jag saknar kärleken! Att bara ha någon att luta sitt huvud mot, någon som jag vet älskar mig för den jag är trots mina misstag och mina dåliga sidor, någon som jag kan säga orden ”jag älskar dig” och mena det, någon att dela allt med, någon man kan skratta och gråta med, någon man kan ringa till hur lite man än har att prata om och någon som får mig att må bra. På det här året har jag inte känt så med någon och har nog inte riktigt leta efter det heller. Jag har otroligt svårt för att bli kär. Men blir jag det så blir jag det snabbt och då är jag fast, jag faller helt enkelt pladask. Jag önskar att jag kunde få hitta kärleken nu, men jag vet att det är svårt, jag vill hitta någon att dela mitt liv med och om så tillåter resten av mitt liv. Jag vet att det låter hårt att säga att man skulle vilja vara knyten till någon annan människa livet ut när man är 17år gammal, men det vill jag verkligen.  Jag tror på evig kärlek, jag tror att man faktiskt kan finna någon som man älskar och faktiskt vill vara med för alltid. Men jag vet också att man måste vända på många stenar innan man hittar den finaste. Det känns inte lika bra för jag har inte det tålamodet och jag är riktigt dålig på att leta saker, vad det än handlar om. Men en dag finner jag kärleken, jag vet inte hur långt bort den ligger och hur många jag måste titta igenom innan jag finner den rätta för mig. Den jag ska få dela mina barn med och den som jag alltid har letat efter, men en dag kommer den människan det vet jag. Jag har dragit nitlotter förut och tyckt om fel personer och jag är nästan säker på att jag kommer att göra samma misstag igen. Jag kommer antagligen att välja fel pusselbitar, men man lär sig av sina misstag och jag har redan börjat lära mig av mina som jag redan gjort.  Men en dag blir jag kär på riktigt och jag längtar! 

godmorgon världen.
igår spenderade jag kvällen tillsammans med gabban, simone, jonas, linda och maja. vi satt i en tom lägenhet och chilla... hahah! Snart hade jag tänkt stiga upp efter att jag har legat här vaken i en timme snart. I kväll vet jag inte vad som händer, men jag har gode mycket ångest för att lovet snart är slut.

I alla fall ringde mamma igår och hon jag köpte mina monkiskor hade kollat upp posten och det hade blivit något fel så idag skulle hon få hem skorna och skicka dom igen, så då får jag dom snart. :)

Viktoria Norling, Emma Nilsson, Lisa Håkansson, Linn Samuelsson, Moa Hollström, Camilla Ingelsson, Jenny Johansson, Emma Tellström.
Sandra Nordsvahn, Sarah Åkerström, Malin Nilsson, Evelina Lundgren, Linn Hillstad, Sandra Tornberg, Stephanie Johansson, Fanny Lövbom, Tina Lundmark Wacker.
Hanna Åhman, Caroline Sundqvist, Malin Larsson, Matilda Larsson, Caroline Elvin, Lisa Gustavsson.
Hanna Westerlund, Jacqueline Selegran.

Dålig uppdatering i helgen, vet!
Lördag morgon åkte jag med mina två systrar iväg till Malå där vi tog med oss Alma och Elin och såg på innebandyn där jag träffade lite folk, kul. Sen så var jag väl hemma och vi for till pappa och såg någon film och så. Söndagen var väl slö som vanligt och carro och maggi for efter maten, själv stannde jag och åkte med bussen till skellet i morse.

Idag blev det en lååång dag, började ju som sagt med att kliva upp klockan fem för att åka med bussen före sex. Sen gjorde vi uppsättningar i grupper utan att prata. Man fick bara använda kroppsspråket till att förklara vad man tänkt. Jag var med Linn S, Steffi och Emma N. Vi fick VG+ på våran uppsättning och det var väl bra tycker jag. Sen hade vi färg kurs med lite teori och sedan praktiskt där jag, jacki, emma & matilda färgade natta. Blev jätte snyggt :)

jag och alma i helgen.

Kan inte sova, har just torkat tårarna.
Tårarna som kommer från den otroliga smärtan,
smärtan som jag har i min rygg,
vet inte ens hur jag skulle kunna beskriva den.
 Kan det här aldrig ge med sig? Kan det aldrig bara ta stopp?

idag är jag sjuk och har varit hemma från skolan. jag vaknade upp med huvudvärk och jag kände att jag inte orkade fara på skolan när jag har haft ont i huvudet i tre dagar, då känns det bättre att vila upp sig en dag och hoppas på att det germer sig till imorgon. Vill ju inte smitta någon om jag skulle ha dragit på mig svinis ;) Nu sitter jag här äckligare än någonsin -nästan- och mår illa. Ska lägga mig och se en film, men min soffa är hård och jag har ont i ryggen. Så fort jag får ett fast jobb med tillräcklig lön ska jag införskaffa mig i en ny soffa. Jag tycker min soffa är fin men allt utom skön!
Aja i alla fall så ska jag se film nu, tror det får bli "she's the man" bara för att jag ska få dregla över Channing Tatum! ;)